Varför är det så svårt att skriva berättelser med ett lyckligt slut? Och varför skriver vi svenskar generellt sätt så mörka historier? Vad är det egentligen med det svenska tungsinnet och socialrealismen, och hur relaterar det till fantastiken? Måste verkligen alla berättelser ha en konflikt? Och är det en förpliktelse att ha någon slags hopp i slutet?
Dessa frågor, och många andra, tar sig Stockholmsgänget an, bestående av: Oskar Källner, Erik Granström, Anders Björkelid och Boel Bermann.
Podcast: Play in new window | Download
Men vilket fantastiskt avsnitt! Särskilt slogs jag av hur horribelt det lät när ni diskuterade den evigt pågående lyckan. Avsaknad av konflikt förefaller med nödvändighet medföra total meningslöshet – både i livet och litteraturen – trots att vi ju faktiskt kan gå väldigt långt för att just undvika konflikter. Självbedrägeri eller nödvändighet?
Vad roligt att du tyckte om avsnittet.
Ja, det är sannerligen inga enkla frågor. Personligen tror jag att konflikter är något som är spännande att läsa om, men kanske inte lika roligt att genomleva själv. Samtidigt tror jag att konflikter även kan vara en god grund för att växa som människa, om de hanteras rätt, men de kan också vara extremt destruktiva.
Oavsett så kommer garanterat vår litteratur att vara konfliktfylld inom all överskådlig framtid, precis som mänskligheten kommer att vara det. Frågan är bara hur vi hanterar det.