Denna gång: Västkustgruppen struntpratar i största allmänhet om sånt de har läst.
Medverkar: The usual suspects.
Podcast: Play in new window | Download
Denna gång: Västkustgruppen struntpratar i största allmänhet om sånt de har läst.
Medverkar: The usual suspects.
Podcast: Play in new window | Download
På tal om ingenting så läste jag just Catcher in the Rye. Jag har läst den på svenska en gång i tiden men nu läste jag den på originalspråk, så där, bara för att. (Den och jag råkade finnas i butiken på samma gång.) Och jag tycker den är märkligt fascinerande, trots att den knappt handlar om någonting.
Det var också vad min kompis sa efter att jag pådyvlat den på henne efter min första genomläsning. ”Den handlar ju om ingenting!” Och jag kunde inte säga emot, även om jag gillade det och hon inte gjorde det.
Nu har jag fått lust att läsa den svenska versionen igen medan språkminnet från Salinger fortfarande är färskt, trots att jag vet att den knappt kommer att handla om någonting alls den gången heller.
För övrigt har jag väldigt svårt för att lägga ifrån mig en bok innan jag läst färdigt den, för det finns ju en möjlighet att den tar sig. Jag har läst åtskilliga böcker som inte börjat förrän på sida 100, och därmed har jag ju fått kvitto på att min inställning är ”rätt”. Samtidigt är jag en långsam läsare, och det kan ta lång tid för mig att nå sida 100. Särskilt om jag knappt vill.